Skrifter från forntiden

Det finns inte många källor där norden tidiga historia finns omnämnd. De skrifter som existerar är skrivna av författare, historiker som själva inte besökt norden, utan baserat sina verk på tidigare författare. Flera av författarna har också varit kristna och ”politiker”, varför de förmodas att ha förvrängt eller förvanskat verkligheten. Forskare har därför i århundraden tvistat om sanningshalten i skrifterna. Allt beskrivet kanske inte är helt korrekt, men utan skrifterna visste vi så mycket mindre om historien. Delar i skrifterna kan bli pusselbitar i ett historiskt pussel och indicier när fakta från flera vetenskaper kombineras. Här nedan presenteras kort fakta om författarna och länkar till skrifter översatta till svenska, om dessa finns.

Webbsidor med skrifter

Det finns några utmärkta webbsidor som samlar översättningar av de historiska skrifterna.

Tacitus.nu
Sidan Tacitus.nu har alla större historiska skrifter samlade och tillgängliga för alla att läsa
http://www.tacitus.nu

Heimskringla.no
Sidan Heimskringla.no har de fornordiska skrifter översatta till norska och svenska.
http://heimskringla.no/wiki/Tekster_på_svensk

Forntida skrifter

Här nedan listas författarna och litteraturen samt länkar till skrifterna, så du kan läsa själv.

Plinius den äldre – Naturalis Historia – år 67
Gaius Plinius Secundus maior, mer känd som Plinius den äldre, född 23 i Como eller Verona, död 79 vid Vesuvius utbrott, romersk författare och naturfilosof som bland annat skrev Naturalis Historia. 37 böcker som omfattar; antropologi, botanik, etnografi, fysiologi, geografi, jordbruk, matematik, medicin, meteorologi, ornitologi, trädgårdsskötsel, zoologi, mineralogi och de sköna konsterna.
Wikipedia om Plinus den äldre

Tacitus – Germania – år 98
Publius (eller Gaius) Cornelius Tacitus, född omkring 55, död omkring 120. Tacitus skrev år 98 Germania där germanerna stammar och kulturer beskrivs. Kapitlen 44, 45 och 46 handlar om nordens innevånare.
Tacitus var en romersk historiker, författare och statsman, som tillhörde senatorsståndet. Han blev praetor år 88 och konsul år 97, efter vilket han sedan utnämndes till prokonsul i provinsen Asia år 112. Det är huvudsakligen de efterlämnade skrifterna i historia, samtid, och etnografi som givit Tacitus ett namn för eftervärlden. Ett av de mest omdebatterade verken av Tacitus är den etnografiska De origine et situ Germanorum (Germania) från 98, där olika folkslag gemensamt kallade germaner, och deras kultur beskrivs.
Germania finns att läsa på Tacitus.nu
http://cornelius.tacitus.nu/rom/germania/44.htm

Klaudios Ptolemaios
Klaudios Ptolemaios (grekiska; på latin Claudius Ptolemaeus), född omkring 90, död omkring 170, var en grekisk astronom, geograf och matematiker verksam i Egypten. Han sammanfattade och utvidgade det antika astronomiska kunnandet och hans viktigaste verk Almagest överträffades först under senrenässansen.

Prokopios
Prokopios från Caesarea (i Palestina), (född 500, död 560), historiker från Östromerska riket.
För Sveriges historia är Prokopios av vikt. Han berättar om en gotisk invandring, som ej långt förut ägt rum till Sverige, och om heruliska stammars överflyttning till Danmark och till ”Thule”, det vill säga Skandinaviska halvön. Om Thule lämnar han, troligen på grund av meddelanden från de italiska östgoterna, åtskilliga underrättelser; så till exempel om småkonungadömena, om vintermörkret, gudarna, julfesten, människooffer och andra offer.

Jordanes – Getica – år 550
Jordanes var en historiker som sade sig vara av gotisk släkt. Enligt vissa källor skall han ha varit biskop i Kroton på 500-talet. Handskrifterna har också namnvarianterna Jordanis och Jornandes. De få upplysningar som finns om honom är hans egna i kap. 266 av Getica. Hans farfar hette Paria, hans far Alanoviiamuthis. Jordanes anger att han var sekreterare åt Gunthig magister militum, även kallad Baza, vars farfar Andelas härstammade från amalerna.

Widsith – år 900
Widsith är en anglosaxisk dikt som anses ha skrivits under 900-talet. Den finns idag bevarad genom en kopia, av längden 144 rader, nerskriven i Exeterboken. Namnet Widsith härleds från den påstådde författaren; skalden Widsith, vars namn ungefär kan översättas med ”långresa”.
Widsith är indelad i tre avdelningar, ”kataloger”, som på fornengelska kallas þulas (se Rígþula). Den första þulan beskriver kända kungar och hövdingar från denna tid, samt vilka de regerat över, den andra þulan beskriver namn på folk och länder Widsith besökt, och den tredje þulan beskriver myter och legender från resorna.
Widsith finns att läsa på Tacitus.nu
http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/widsith.htm

Beowulf – år 900
Beowulfkvädet är en anglosaxisk antikvarisk elegi på vers, ett heroiskt epos, som av olika experter daterats till olika tidpunkter under perioden år 700 till år 1000. Med sina 3183 rader är det anmärkningsvärt för sin omfattning. Som den enda större överlevande anglosaxiska hjältedikten har verket – trots att det huvudsakligen berör skandinaviska händelser – i England stigit till sådan upphöjdhet att det blivit ”Englands nationalepos.” Beowulf utspelar sig dock i Danmark och i södra Sverige.
Beowulf finns att läsa på Tacitus.nu och Heimskringla
http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/index.htm
http://heimskringla.no/wiki/Beowulf_RW

Adam av Bremen – år 1070
Adam av Bremen (ty. Adam von Bremen, lat. Adamus Bremensis), död före 1095, var en författare och historiker verksam på 1000-talet i Bremen. Adam var sannolikt från södra Tyskland, möjligen Bamberg. Han kom till Bremen 1066, alternativt 1067, möjligen för att verka som lärare (kallas 1069 magister scolarum) vid domskolan där, i ärkebiskop Adalberts tjänst.
Översättningen av Adam av Bremens beskrivning av templet i Uppsala
http://heimskringla.no/wiki/Hednatemplet_i_Uppsala

Saxo Grammaticus – Gesta Danorum
Saxo, med tillnamnet Grammaticus, död i början av 1200-talet, var en dansk historiker, författare och sekreterare hos ärkebiskop Absalon av Danmark i Roskilde, samtida med kung Valdemar den store av Danmark. Han kan vara identisk med en i Absalons testamente omnämnd klerk. I Gesta Danorum nämner han själv att både hans far och farfar tjänade som krigare under kung Valdemar I. Dessutom nämns det i den äldre delen av Chronica Sialandie att han var Saxo, cognomine Longus (= Saxo med tillnamnet ”den långe”). Tillnamnet Grammaticus dyker upp först i Chronica Jutensis omkring år 1342.

Historia Norwegie
Historia Norwegie som skrevs av en norsk munk omkring 1170, ca 60 år tidigare än Snorre Sturlassons verk. Källorna skiljer sig åt i flera detaljer, till exempel är det Egil och inte Ottar som har tillnamnet Vendelkråka. Den första kungen heter Yngve istället för Oden.
Historia Norwegies kungalista ”Ynglingatal” finns att läsa på Tacitus.nu
http://cornelius.tacitus.nu/historia-norwegie.htm

Hela Historia Norwegie översatt till engelska kan läsas här

Snorre Sturlasson
Snorre Sturlasson var en isländsk författare, historiker och politiker som verksam på 1200-talet. Snorre skrev på 1200-talet i Heimskringla, berättelsen om forntida nordiska kungar, att Oden var den första kungen i bland svearnas ätt Ynglingaätten. Skriften Historia Norwegie omnämnde samma kung som Yngve.
Heimskringla finns att läsa på Tacitus.nu
http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/index.htm
Heimskringla och andra texter finns att läsa på Heimskringla.no
http://heimskringla.no/wiki/Tekster_på_svensk

Gutasagan – år 1220
Gutasagan är den avslutande delen av huvudanskriften av Gutalagen, nedtecknad omkring 1350 och sannolikt slutredigerad nedtecknades på 1220-talet och ingår i de svenska landskapslagarna.[förvirrande] Den handlar om Gotlands tillblivelse och forntida hävder och dess gutniska text innehåller folkliga överenskommelser med infogad episk diktning.
Gutasagan finns att läsa på Heimskringla.no
http://heimskringla.no/wiki/Gutasagan

Annonser
%d bloggare gillar detta: