Tro gudar och religioner

Med folkgruppers migrationer eller folkvandringar, kommer eller införs nya idéer, tankesätt, seder, kulturer och religioner. Även språk och skrift förändras när det är större fokvandringar som tar makten över det folk som invaderas. När en ny religion införs så brukar ofta den nya religionen inkludera delar av den tidigare religionen för att snabbare få utbredning hos folket som ska övertygas. Förstörelse av tidigare religioners byggnader och skrifter brukar också vara en del av införandet. Vanligtvis förstörs gamla kultplatser och den nya religionen bygger en ny helgedom där den tidigare stod. En historisk person som utfört något betydelsefull för en folkgrupp blir ofta en idol. Med tiden kan mytbildningen kring personen innebära att idolen förses med övernaturliga egenskaper. Fortsatt mytbildning kan innebära att idolen upphöjs till en gud och tillbeds. Nya idoler skapas varje dag. Några idoler fortsätter att leva vidare i folkgruppers kollektiva minne.

Nordens  religioner genom tiderna kan delas in i sex olika perioder

  • Ur-tron vördnaden för naturen och livet som Solen och Jorden gav. De ursprungliga nordborna hade inga gudar som tillbads. De firade solens vändpunkter på himlen med fester. Nordens midsommarfirande är en rest från denna tid. Midsommarstången som symbol kommer troligen från tiden med fruktsamhetsgudar.
  • Nordiska perioden Dessa gudar har troligen sitt urspung i mellersta norrland och upp till norra Finland. De beskrivs i litteratur som joter, jotar, jättar med snö och skidor. Några av dessa tidiga gudar var Ull, Ǫndurdís(Skade) Ull är knappt omnämnd i de mytologiska berättelserna, men kan figurera i samband med eder och tvekamper. Ull framträder i myterna som en reslig, vacker karl som tar sig fram på skidor eller snöskor och ett av hans attribut är skölden. Ulls namn ingår i många skandinaviska ortnamn, vilket avslöjar att han är betydande inom den äldre religionens utbredda kult. Temperaturen var mycket högre i forntiden, varför vintern troligen var mer nordlig än idag.
  • Vana perioden. (ca 2000 fvt – 150 eKr) Den första indoeuropeiska invasionens fruktsamhetsgudar med Njord (Nerthus), Frej och Freja som huvudgudar. Tillbedjan och offer kallades för ”blot” som firades 3 gånger per år. Taictus skriver om detta år 98 i Germania.
  • Asa perioden. (150-1000 eKr.) Den andra indoeuropeiska ”danska” invasionens krigiska gudar med Tyr, Tor och Oden som huvudgudar. Tidigare Vana gudar inkluderades i den nya religionen för att snabbare få acceptans bland befolkningen.
  • Katolska perioden. (1000-1527) Judiska guden Jehova med den katolska kristna guden Jesus och katolska helgon som halvgudar vilka tillbads. Intolerant religion med dödsstraff för hädelse, att förneka eller avvisa religionen. Kristendomen skapades av judar för judar, därför inkluderades den judiska skriften Tanakh, Gamla Testamentet, för att religionen skulle få acceptans bland judarna. Så skedde inte.
  • Protestantiska perioden. (1527-1948) Judiska guden Jehova med den katolska kristna guden Jesus, men inga katolska halvgudar. Hädelselagar med dödsstraff för att förneka eller förtala religionen.
  • Den sekulära perioden (1948 – nu) börjar med FNs deklaration om ”mänskliga rättigheter” med den formas humanismen och det som idag kallas värdegrund, Där de judisk-kristna idealen bevaras, men tron på Jehova, Jesus och halvgudar har skalats bort, men inkluderar alla religioner. Moderniserade hädelselagar (Hets mot folkgrupp) med böter eller fängelse för att förneka eller förtala religioner.

Gudarna i vår vardag – var dag.
Veckodagarnas namn är ett bra exempel på hur de olika religionsperioder har inkluderats i vardagslivet. Det är något vi inte kanske tänker på idag. Söndag och Måndag kommer från den första periodens vördnad för Solen och Månen. Tisdag, Onsdag och Torsdag kommer från den tredje periodens gudar Tyr, Oden och Tor  som trängde bort de tidigare vanagudarna som huvudgudar. Fredag kommer från den andra periodens gud Frej. Lördag är Lögardagen, tvättdagen.

Urnordiskt är förnuft och livsbejakande. Barbariet har kommit utifrån.
För de ursprungliga nordborna var Solen, Månen och vad Jorden gav viktiga i livsföringen.

Med de Indoeuropeiska invasionerna infördes barbariska blodsoffer
Framförallt den andra Indoeuropeiska invasionen med krigiska gudar kom barbariska blodsoffer för att blidka gudarnas vrede. Bloten kom att innebära blodsoffer vilket Adam av Bremens skrifter vittnar om.

Med Kristendomen och Judendomens gud fortsatte barbariet
Men kristendomen och den judiska guden Jehova så innebar förnekandet av den nya guden att Att häda har uppfattats som ett svårt brott, eftersom det ansågs kunna dra gudarnas vrede över samhället. Inom judendomen och kristendomen har hädandet av Gud ofta blivit strängt bestraffat. Enligt Mose lag gällde dödsstraff. Det står i 3.Mos 24.16: ”Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom.”

Katolska kyrkans utveckling

Sentida historiska och barbariska personer som blivit idoler
Skaparna och utövarna av de barbariska -ismerna. Kommunismen, Socialismen, Fascismen och Nazismens företrädare Karl Marx, Lenin, Stalin, Trotskij, Mao, Mussolini och Adolf Hitler har alla blivit idoler för stora folkgrupper, dyrkare och tillbedjare. Ismerna ersatte religionernas gudar med idéer om”ideal” och kom därför att kallas för ideologier. Dessa ismer förnekade gudar eller som i nazismen, blandande in gammal indoeuropeisk religiös symbolik i ideologin. Likheten med Kristendomens tvångsmässiga införande hos folket är likartat. Kritik av ideologin eller ledaren bestraffades ofta med döden eller fängelse i arbetsläger.

Den nutida Humanismen ger barbariet fortsatt legitimitet
Nutidens hädelselagar, som kalllas för ”Hets mot folkgrupp” tillåter att barbariska religioner fortsätter att utvecklas. Med FNs deklaration om ”mänskliga rättigheter”. Alla tillåts eller fredas för att utöva en religion eller ideologi även om den hyllar barbariska religioner, ideologier, ideal eller personer, där en av grundtankarna i religionen eller ideologin är att kritik i praktiken bestraffas med döden. De Abrahamitiska religionerna Judendomen, Kristendomen och Islam har alla dödstraff för kritik mot religionen som en av de bärande grundtankarna.

 

Adam av Bremen, Gesta skriven på 1070-talet

Adam av Bremen beskriver de hemska hedningarna i sin ”Gesta Hammaburgensis Ecclesiae Pontificum” (här förkortad Gesta) som handlar om Hamburg-Bremens biskopsdöme, som hela Norden var en del av under 1000-talet. Adam besökt Sverige, utan han fick utgå från andras berättelser av olika slag, muntliga och skriftliga. I skriften har templet i Uppsala tre bilder av gudar, betecknade som ”Thor”, ”Wodan” och ”Fricco” I översättningen från 1984 benämns dessa gudar som Tor, Oden och Frej.  Adam skriver:

”(—) Nu övergår jag till att säga några få ord om sveonernas hednatro.
Kapitel 26
Detta folk har ett berömt tempel som kallas Uppsala, beläget inte långt från samhället Sigtuna. I detta tempel, som är helt och hållet prytt med guld, dyrkar folket bilder av tre gudar. Den mäktigaste av dem, Tor, har sin tron mitt i salen. På var sin sida om honom sitter Oden och Frej. Man säger att de har följande betydelser: Tor, säger man, härskar i luften och råder över åska och blixt, vind och regn, solsken och gröda. Oden, det vill säga raseriet, styr krigen och ger människan kraft att bekämpa sina fiender. Den tredje, Frej, skänker de dödliga fred och njutning. De förser också hans bildstod med en väldig stående manslem. Oden framställer de beväpnad, liksom våra landsmän Mars. Tor däremot med sin spira tycks likna Jupiter. De dyrkar också till gudar upphöjda människor, som de skänker odödlighet till tack för stora bedrifter. I den helige Ansgars levnadsbeskrivning kan man läsa att de gjort så med kung Erik.
Kapitel 27
De har tilldelat alla sina gudar präster, som frambär folkets blot. Om en farsot eller hungersnöd hotar, offrar man till Tors bildstod, om ett krig förestår, till Oden, om ett bröllop skall firas, till Frej. Vart nionde år brukar man dessutom i Uppsala fira en gemensam fest med deltagande av folk från alla sveonernas landskap. Ingen har lov att utebli från denna fest. Kungar och folkstammar, alla och envar sänder sina gåvor till Uppsala, och de som redan har antagit kristendomen måste köpa sig fria från deltagande i dessa ceremonier, något som är grymmare än varje annat straff. Offerriten tillgår på följande sätt: av varje levande varelse av manligt kön offras nio stycken, med vilkas blod man brukar blidka gudarna. Kropparna hängs upp i en lund nära templet. Denna lund hålles så helig av hedningarna, att varje träd anses ha en gudomlig kraft som följd av de offrade kropparnas död och förruttnelse. Där hänger också hundar och hästar jämte människor, och en av de kristna har berättat för mig att han har sett sjuttiotvå kroppar hänga där om varandra. För övrigt sjunger man, som vanligt är vid dylika offerhögtider, mångfaldiga sånger, som är oanständiga och därför bäst bör förtigas.”

 

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: