Finnar och Samers ursprung

Finnar och Samer är relativt nyanlända till Norden
Samerna hävdar ibland att de är Nordens ursprungsfolk. Men ingenting kan vara mer fel.
Finnar och Samer som tillhör den manliga haplogruppen N*, kom till Norden från Volgaområdet i östra Ryssland, för omkring 2500-3000 år sedan. Då fanns där redan nordbor med haplogrupp I där som kommit till Finland redan under stenåldern och tidig bronsålder för mer än 4000 år sedan.

Flera språkforskare vid universitet i Finland har med modern databaserade språkanalyser kommit till dessa slutsatser. När finnarna och samerna kom fanns redan de blåögda nordborna i Finland, sen flera tusen år, vilket DNA analyser visar. Den romerske historieskrivaren Tacitus berättade för ca 2000 år sedan, att finnarna levde som ett stenålderfolk och använde ben i sina pilar och slog bodde under granar. De var kända som skickliga jägare och skidåkare. Samerna kallades i antiken för skridfinnar. Samerna började med ”rennäring” så sent som för ca 800 år sedan. Samerna var därmed Europas sista samlar och jägarfolk.
Språkforskning om de Uraliska – Finsk-Ugriska språken.

Den manliga haplogruppen N1c1 som är störst hos de same-finska folkgrupperna är associerad med diffusionen av Uraliska språk. Ny modern lingvistisk forskning med populations-genetiska metoder som utförts av T Honkala, 2013 och ett forskarteam vid Åbo, Helsingfors och Tammerfors universitet, visar att samerna kan inte ha kommit så tidigt till sameland som samerna själva hävdar. De finsk-samiska stammarna invandrade troligen till norden för ungefär 2500 år sedan, vilket är relativt nyligen i ett fornhistoriskt perspektiv. De historiska skriftkällorna om samerna historia bekräftar även de dessa slutsatser. Det finns inga arkeologiska fynd som motsäger ”analysens” slutsatser.

Bilden visar att den Uraliska språkgruppen och forskningsresultatet av språkforskare på tre finska universitet år 2013.. Den Finsk-Samisk språkgruppen uppstod för ca 2500-3000 år sedan.

uralicBilden visar de finsk-ugriska språkgruppernas splittring på en tidsaxel.
Fig. 2 Tidsanalyser av uraliska språk. Gröna staplar representerar 95% högsta sannolikhetstätheten (HPD) för språkens divergenstider. Skalans värden representerar år före nutid (YBP). Värden utanför noderna representerar posteriora sannolikheter. Kalibreringspunkter  (Samojed, Perm och Finno-Samiska) är märkta med blå staplar anger enhetliga före de olika kalibreringspunkterna. Namn på olika proto-språk är markerade på noder i trädet, och namnen på olika underklasser är på rätt marginaler. Färgskalan i bilden beskriver temperaturförändringar med
förhållande till aktuell temperatur (+ 3,5-0 ° C röd-vit) i Nordöstra Europa / östeuropeiska tundran (västsidan av Uralbergen) (sammanställd från Kremenetski et al., 1997; Davis et al., 2003; V € Aliranta et al., 2003; Heikkil € a & Sepp € a, 2010).

Bilden nedan visar de olika Uraliska språkens utbredning från Uralbergen där de uppstod till migrationen i Finland.

2030-004-41A16422

T Honkala, Finsk-Ugriska språkens diversifiering i tiden

Forskningen finns beskriven här:
http://kielievoluutio.uta.fi/doku.php?id=en:research

Källan finns att läsa här
http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jeb.12107/abstract

Första gången finnarna eller lapparna omtalas i litteraturen är hos den romerske historieskrivaren Tacitus (98 e.Kr.);

Tacitus skriver: ” Hos fennerna råder en häpnadsväckande vildhet och en ohygglig torftighet. De äga icke vapen, icke hästar, icke ens boningar. Till föda använda de vilda örter, till dräkt djurhudar, till bädd marken. Sitt enda hopp sätta de till sina pilar, vilka de i brist på järn spetsa med ben. Och detta samma jagtsätt utgör näringsfång ej mindre för kvinnor än för män, ty de förra följa vart det än bär och eftertrakta även de delaktighet i bytet. Barnen hava ingen annan tillflykt undan vilda djur och oväder än i skygd av ett slags flätning av grenar. Hit återvända ock de vuxna, och här hava de gamla sitt tillhåll. Men lyckligare finna de denna lott än att gå och pusta vid åkerarbete, möda sig med husbygge och med spänning och oro sörja för egen och annans egendom. Obekymrade i sitt förhållande till människorna, obekymrade i sitt förhållande till gudarna hava de nått vad som är svårast att nå, i det att icke ens det att åstunda för dem är något behov.”.
Läs översättningarna här och mer om Tacitus
http://cornelius.tacitus.nu/rom/germania/46.htm
http://sv.wikipedia.org/wiki/Publius_Cornelius_Tacitus

Samernas egen historieberättelse på 1600 talet
Denna berättelse från 1600 talet kan mycket väl överrensstämma med den moderna lingvistiska forskningen som utförts av T Honkala, 2013 vid Helsingfors universitet. Samerna kan inte ha kommit så tidigt till sameland som de idag själva hävdar.

Utdrag från Olaus Petri Niurenius, ”Bidrag och kännedom om De Svenska Landsmålen Ock Svenskt Folkliv. XVII. 4”),

”Lapparne själva leda sin härstamning från Mieschogiesche. Då jag frågade, vilken ock varifrån denne var, sade de sig icke hava inhämtat något annat därom av sina förfäder, än att han för länge sedan flyttat till deras trakter från Finland. – – [Vid tiden för Kristi födelse hände det,] att några familjer från Finland begåvo sig från Birkala ock Rengo socknar till Tavastlands skogstrakter ock uppslogo sin bopålar på Österbottens kust, där nu Nerpis ock Mustasara ligga, men där på den tiden ingen dödlig bodde, ock att de där utan något som hälst besvär av de skatter, varmed finnarne plågades i sitt fosterland, i största lugn samlade många handelsvaror ock för varje år bragte dem sig därifrån ock sålde dem till sina landsmän. Från denna tid började de på ett förunderligt sätt utmärka sig genom präktiga kläder, kräslig mat, rikedomar ock prydnader, så att man därav i sanning kunde se, att de levde i största välstånd. Tavasterna, från vilkas land de hade flyttat, berördes mycket obehagligt av att se ock berätta detta ock valde till ledare ock anförare en framstående man vid namn Mathias, vilken omgav sig med en stor mängd tavaster ock bröt in i deras hemvist, rövade bort allting ock slutade icke, förrän han fördrivit dem från deras hemort till floderna Chimi ock Tornö. När en kort tid förgått ock man efter endast några få år fått reda på att de, som drivits ut ock skingrats, förde ett ganska bekvämt liv vid dessa floder, angrep man dem åter med mycket stor kraft ock behandlade dem då så omänskligt, att de tvingades att utan några dragdjur eller någon boskap, endast med sina nät taga sin tillflykt till de öde trakter, där de nu leva. Ock man slutade icke att förfölja dem, förrän de på sin flykt kommit till bärgen Birkala, även kallade Quenar, ock till ett minne av denna rysliga ogärning ock en beständig skam för vad de gjort, byggde de upp pyramider, på vilka inhuggits namnen på tavasterna, vilka för de i fjärran skingrade framställas såsom dansande män. Härav följde, att emedan de länge ock oavbrutet voro utsattaför sina förföljares försåt, de icke vågade bygga hus såsom förut, utan måste nöja sig med blott tält.

De ansågo det därefter farligt att använda sitt modersmål. Om natten varseblevo de nämligen ofta omkring tälten späjare, som lyssnade efter vad de hade i sinnet, varför de togo sin tillflykt till den list, som deras förfäder i Rengo socken i det Nolniska länet begagnade, ock uppfunno efter inbördes överenskommelse ett alldeles nytt språk, vilket är fullständigt olika det finska, så att synnerligen få finska ord återfinnas ock begagnas i det lapska språket. Detta begagna de ännu i dag med största färdighet, både inför rätta ock på marknader ock i andra samtal.

Jag omnämnde en viss Mathias, finnarnes anförare, som övervann lapperne ock drev bort dem till ödemarkerna längst i norr. Denna säga somliga ha varit av den ädla Kurkska släkten i Finland ock icke ha upphört att plåga dem, förrän de utlovat årlig skatt. Trött på den synnerligen besvärliga ock långa färden säges han ha gjort byte med några i Birkarla socken i Tavastland ock erhållit några byar i Finland såsom en överenskommen lön för lapparnes undertryckande. Härav blev följden, att, såsom också är sant är, lapparne årligen betalat skatt till birkarlarne ända till år 1554, ock att ingen annan än birkarlarne fått handla med lapparne. Det finnes ännu några ålderstigna personer i livet, som säga sig ha sett Kurkarnes brev ock avtal, förvarade hos Johannes Nilsson i Erssnäss i Lule socken, men konungens fogde Johannes Trulsson har dels med våld, dels med list avprässat honom dem ock därefter i konungens namn gjort anspråk på skatten.”

http://sok.riksarkivet.se/SBL/Presentation.aspx?id=8140
http://sv.wikipedia.org/wiki/Olaus_Petri_Niurenius
http://www.birgerekerlid.se/AKTUELLT/Den-nordiska-trakt-som-lapparne-bebo

 

Annonser
%d bloggare gillar detta: