Fångtsgropar

Fångstgropar – en uråldrig jaktmetod

Rekonstruerad fångstgrop för älg

Fångstgropar för fångst av älg och vildren är mycket vanliga fornlämningar i våra skogsmarker. Det finns ca 40 000 registrerade fångstgropar i Sverige, men verkliga antalet tros vara mycket högre. Fångstgropar tycks ha varit vanligt förekommande i norra Sverige, men mindre vanliga i södra delen av landet. Norr om Dalälven finns cirka 30 000 fångstgropar registrerade. Av dessa finns 14 500 fångstgropar i Jämtland och drygt 5 500 i Västernorrlands län. De äldsta daterade fångstgroparna är från stenåldern. Ett 80-tal gropar har daterats med hjälp av C14-metoden och det har konstaterat att de har använts fr.o.m. 3000-talet före Kristus. de blev vanliga efter 1800 f.Kr.

De första människorna tros ha kommit till Jämtland för ca 9000 år sedan och det är sannolikt att de kom västerifrån Norge. Den äldsta påträffade boplatsen finns vis sjön Foskvattnet vid Hotagen. Den har kol-14-daterats till ca 6000 f.Kr. Det äldsta fornfyndet i landskapet är en sannolikt ornerad spjut- eller pilspets av ben som hittats i en mosse vid Åflo i Offerdal. Spetsen har flera likheter i sydskandinaviska fynd och kan tillhöra tiden 7000-5000 f.Kr. Andra föremål från äldre stenålder är s.k. handtagskärnor, mikrospånskärnor och kölskrapor, vilka är kända från ett tiotal fyndplatser. Fynden från äldre stenålder tycks finnas över hela Jämtland, dock något glesare i storsjöbygden, där många lämningar troligen förstörts. Fynden och boplatserna är fler kring de små och medelstora vattendragen i skogsområdena än kring den vidsträckta Storsjön i landskapets mitt.

Varggropen i Södra Sandsjö socken

Att använda fångstgropar var ett ganska vanligt och mycket effektivt sätt att fånga älg och vildren. Gropar grävdes som var ca 2-3 meter djupa och några meter i diameter. I groparna kunde spjut sättas ner som djuren föll ner på och spetsades. Groparna täcktes med ris och grenar och därefter drevs djuren mot fångstgroparna. Fångstgropar för varg brukades mest i södra delen av Sverige. Dessa hade en diameter på 5–10 meter och väggarna var ofta kallmurade med sten för att försvåra för vargen att komma upp.

Fångstmetoden med fångstgropar förbjöds i lag 1864 i Sverige och 1863 i Norge, då viltbeståndet minskat drastiskt.